måndag 19 februari 2018

Utropstecken på det mesta just nu

Jag är säkert ungefär sämsta bloggaren. Men men. Det är så många texter att läsa och egna att skriva att jag bara inte hinner.

I alla fall, det var helt bäst att hänga i Spanien och skriva en vecka. Kom igång med det nya och det var exakt vad jag ville och behövde. Dessutom då, bästa sällskapet. Vi har jobbat och pratat och jobbat och pratat. Passade på att besöka Picassomuseet i Malaga också. Jag var där andra gången men känner mig oerhört fascinerad av hur han liksom slängde ihop vissa av sina konstverk och så typ kalla det arg uggla och namnet under. (Och just arg uggla hör till en av mina favoriter.)

Hemma igen nu. Fixat med katalogtext till romanen i höst. Herregud. Jag skriver ner det och tänker att jamen för tusan utropstecken! Många utropstecken på det! Har ju också tittat på de nya författarporträtten, mycket nöjd med dem. Fick också godkänt av äldre dottern som kom och kollade på dem, snygga sa hon rent av. Då så.

Nu ska jag läsa igenom alla författarskoltexter och dessutom ligger juryjobbet och väntar på mig. Så det ska också läsas, att romanfragment och lyrik närmaste tiden.

onsdag 7 februari 2018

Söderut drar jag

Nu drar jag iväg på skrivvecka till Spanien. Solkusten. Att skriva och dricka cava är det tänkt. Vi är tre personer på väg, så jag blir inte ensam. Men åh, vad jag ser fram emot detta! Att få djupdyka in, huvudet före i skrivandet.

Har tänkt att knappt svara på mejl. Knappt kolla vad som pågår nånannanstans. Bara skriva. Hänga. Och med tanke på minusgraderna här, så känns det helrätt.

Att off med mig.




Och ja, festtalet gick bra. Det var helt fantastiskt kul och efteråt, de där som ville tala med mig om det jag talat om, det var allra allra bäst. Kände att jag liksom lyckats träffa lite rätt. Insåg också vad jag kan tänka på att betona lite mer, även om jag säger det. Direkt feedback är helt bäst.

måndag 5 februari 2018

Prat ikväll

Runebergsdag i Finland och jag ska vara festtalare för Runebergssällskapet. Talar under rubriken Krigsbarn tur retur. Ska alltså tala om finska krigsbarn och om att skriva, för det är ju vad jag skrivit om i boken som kommer ut i höst.

Just nu inte så nervös, men anar att jag kommer att bli. Det känns liksom att jag på nåt vis är inne och klampar omkring i historien, att jag talar om saker som andra varit med om. Men tja, jag bär ju på mina egna bitar av just det arvet, så därför kanske just jag är rätt.

I alla fall, ett tal på cirka 35-40 minuter är det, vilket jag ombads hålla. Det är rätt mastigt att hålla så långa tal, men det var faktiskt inte särskilt svårt att få ihop det för jag kan ju ämnet.

Att om du är i Åbo ikväll, kom och lyssna.

fredag 2 februari 2018

En struktur och en värld

Jag har skapat en väg genom hattvärlden jag jobbar med. Den är lös och rörig, men den finns i form av cirka 80 små gula post it-lappar. Well well, tänkte jag när jag sorterat dem och plockat ihop dem i en hög: jag kan skriva det här.

Det kommer att ta andra vägar när jag väl skriver det, men det finns en väg som handlar om längtan, världshändelser, hunger, väder och annan tid, om att växa, om att röra sig i en värld som lägger det ena och det andra i vägen för en.

De senaste veckornas jobb alltså, en struktur, en värld. Bara satt mig ner, sisådär en timme har det väl blivit per dag och tänkt mig in i världen, lukter, väder, ljud, människor. Så pass att när jag var i Helsingfors för ett tag sen och gick förbi Domkyrkan tänkte jag på den som Nikolajkyrkan som den hette förr.

Najs att det är fredag och jag kan låta det valsa runt i skallen under helgen och sen, ja sen, skriva. Eller hmm, först ska jag förstås jobba med andra människors texter, handledning och sånt...

tisdag 23 januari 2018

Två veckor och två dagar

Vill bara säga att just nu väntar jag med IVER på att få lämna landet för att resa söderut och skriva skriva skriva.

Och om två veckor och två dagar åker jag för att göra just det. Veckor går så långsamt just nu.

Det enda som liksom förtar något av det hela är att det ju föregås och avslutas med att flyga och det är jag inte så ivrig med. Men mina medresenärer har lovat hålla mig vid gott humör. Det gör mig rätt nyfiken på vad det innebär. Att mycket komplexa känslor inför flygandet. Men det ska väl gå. Jag vet ju vad målet är.

Jag är rätt förberedd, tror jag, för just skrivandet, har jobbat hårt med att se världen, att förstå världen, att känna världen och vet ungefär var det ska börja, inte exakt än vad som är mitten, men nån slags aning om vart det är på väg. Innan jag åker ska jag ha koll på strukturen. Sen är det "bara" att hamra på.

torsdag 18 januari 2018

Stelbent på väg

På väg till Helsingfors för att ställa mig framför en kamera. Och för mig är det kanske inte det lustigaste sättet att tillbringa dagen på. Det finns foton från när jag är liten där alla andra är med utom jag för att jag vägrade, eller så har jag ställt mig så att man ser typ en arm eller nåt. Att det här med att vara himla naturlig och avslappnat cool när nån fotar mig, näe, icke. Ser alltså fram emot att klockan ska vara så där 14 och att fotandet är gjort. Före det ska det vara stelbenta poser.

(Samtidigt förstås, alltså orsaken till att bilderna tas är ju hur jäkla kul som helst! Författarfoton jau.)

onsdag 17 januari 2018

Nåt fint från barndomen

Så var det tisdag igår och skrivkursen körde igång och ordningen är återställd (någorlunda).

Att en skrivuppgift. Skriv om din huvudpersons, om ett fint barndomsminne hen har. Fokusera på att se något och använde ett annat sinne också.

Det blir mycket person nu ett tag. Också för att det är rätt mycket det jag själv funderat på, vem är huvudpersonen, vad vill hon, vad vill hon så mycket att hon är beredd på att trampa ner om det behövs. Dessutom är hon en känslig typ så har funderat mycket på just sånt, hur det känns.