fredag 18 augusti 2017

Huvudsaken ju

Ibland så kreisi. Man sitter på en bänk och väntar på en kompis och lyfter blicken lite och inser att herregud där är ju en av de där äldre hattaffärerna. Visserligen för bara herrar (tror jag) men ändå. Jag tog det som ett tecken på att allt är rätt. Att just den shopen var där för att jag skulle påminnas om att det är detta jag ska intressera mig för nu, hattar.

onsdag 16 augusti 2017

Från fest till fest till första raden

Sa jag att jag var på en releasefest förra veckan? Nej det gjorde jag inte. För då var det ännu sommar på nåt vis och jag hade inte hunnit dra igång. I alla fall det var jag. Sinéad O'brey debuterade med Fågeltanken. En fin fest, en fin debutant och lyrik ju. Skönt med mer poesi i världen.

Och idag ska jag gå på releasefest igen. Kugge debuterar med Vad heter ångest på spanska? Jag är rätt övertygad om att spansk ångest är varmare än annan. Alla gånger jag varit i Spanien har det varit just så, vad det än heter. Hur som helst så ska det bli kul.

Och på fredag ska jag gå nästa releasefest, också en debutant. Adrian Perera. Boken heter White monkey. För nåt år sen vann han Arvid Mörne-tävlingen med något av det häftigaste i diktväg nånsin. Så jag ser fram emot den här boken, har väntat på den sen tävlingen. Nej, redan innan det faktiskt för Adrian har nog varit på väg med nåt ett bra tag.

Och sen är det åtminstone en releasefest kvar i augusti. Kanske två. Och höstfest också.

Men nu när jag räknat upp allt detta författarliv som jag ska pyssla med, så jo det allra bästa just idag är väl att igår började skriva på ny roman. Låt oss kalla den för Hattmakerskan. Bara körde igång för att nånstans ska man börja och man kan börja var som helst. Och även om det som nedskrevs igår säkert kommer att dö senare så har jag börjat! DET. BARA.

tisdag 15 augusti 2017

Hösten in i huvudet

Jag borde förstås ha insett det redan förra veckan, men det var igår jag insåg att solen må pyssla med sitt, hösten är här ändå och jag har ramlat rakt in i den och önskar att huvudet hade ramlat först men tydligen är det kroppen som flängde iväg i hiskelig fart in i hösten och nu sakta, huvudet på väg efter.

Jo, så att, jobb har man ju då.

Och om jag rumlat runt hela sommaren och tänk åh åh åh, hybris, kära hybris, fina manus och fantastiskt och fiiiint och stora tankar - ja då blir det liksom mer realistiskt och så där när hösten kommer rumlande över kropp och knopp.

Imorse alltså, satte mig upp och tänkte på hur pytteliten jag är. En av mina favoritböcker alla tider är Tove Janssons Vem ska trösta Knyttet och också Den farliga resan. Och det är inte slutet utan just den där undangömda litenheten, det farliga så mycket större och mörkare med långa fingrar.

Har därför, efter denna inte helt angenäma tanke, ägnat morgonen åt att berätta för mig själv att jag är lite okej ändå (lite okej, för jag vågar mig inte på större ord, kan ju förhäva mig liksom, inte bra, inte bra).

Att hösten, in i huvudet.

onsdag 9 augusti 2017

För det behövs

Kanske är det här det svåraste jag någonsin gjort?
Det här med att läsa fantastiska brev av människor som vill, behöver skriva. Som vill gå Författarskolan. Och veta att jag kan inte ta in dem alla.

Och just det här jobbet är både just så svårt som jag tänkte mig det och så himla mycket svårare. För det är klart att jag förstår att man vill skriva. Att man behöver sammanhang. Deadlines. Rutiner. Den där drivkraften, blodet ju som behöver och som spiller - jag är så jäkla berörd. Alltså så jäkla berörd av så många brev. Ja.

Mer än så kan jag inte säga just nu. Bara att även om man inte skulle komma in på vilken skrivkurs det än gäller, så skriv ändå. För det behövs.


måndag 7 augusti 2017

Det känns elektriskt

Idag sitter jag bara och väntar på att få ansökningarna till Författarskolan. Jag vet att det i måndags var över 50 personer som sökt. Det var ändå några dagar kvar då än. Så få se hur mycket jag ska läsa och begrunda. Men det är vad jag gör den här veckan. Ansökningar. Läser dem. Just nu väntar på att få dem.

Känns liksom elektriskt så där. Inte av åska utan mer liksom spännande ju.

torsdag 3 augusti 2017

Här är jag!

Jamen här är jag ju! Alltså om jag släppte taget om allt i sommar? Njäe, kanske inte, men det var inte mycket jag höll i utan när jag skickat iväg manuset så kände jag att vila var rätt fint och så har jag gjort just det.

Samtidigt förstås, jag har ägnat mig åt det viktigaste i författandet, samla liksom, tänka tankar. Låta det mogna. Inte riktigt klar med det än. Men däremot har jag ändå kört igång jobbandet. Läser ett manus. Ska snart har möte med juryn och avgöra priser. Och det bästa av allt, snart är det deadline på ansökningar till Författarskolan, då ska jag ta itu med att se vilka vi ska hänga med ett år! Det ska bli så otroligt häftigt.

Jo, ska försöka blogga flitigare också. Kanske inte jätteflitigt än. Går på lite halvfart, för som sagt, tänker på stuff ännu innan jag kan skriva det.

måndag 3 juli 2017

Skrivaktigheter

Sommaren drar iväg med mig. Det mest skrivaktiga, alltså eget skriv, jag tänkt på är en titel. Just nu överväger jag om det kanske är den det egentligen ska vara. Så jag smakar lite på den. Funderar. Tänkte göra det hela juli. Minst. Om inte nån annan dyker upp att smaka på.

Imorgon börjar jag lite semesterresa, först via bror, sedan till Köpenhamn och vidare till Skåne. Ska till en svägerska med familjen. Ska bli kul. Jag tror att jag ska samla lite, vet inte vad, men intryck. Vad som nu känns spännande. För jag har ju i alla fall tänkt att i höst börjar jag skriva på det där nya. Det där sprillans sprittande nya.

Att först nånslags semester.