tisdag 17 oktober 2017

Bara en viktig grej

Finns bara en viktig grej den här veckan.
Jag åker till Stockholm.
Jag ska gå på Nick Cave.

Det är det jag ska göra. Också sen när jag har gjort det tänker jag fortsätta att göra det hela veckan och troligen nästa. Jag kommer att bli odräglig.

torsdag 12 oktober 2017

Regn lovar de

Regn säger de. Rent av lovar. Och ja, det var för övrigt precis vad de skulle skriva om på skrivkursen i tisdags. De skrev om regn fast utan att nämna de vanligaste orden som regn, dugg, skyfall och sånt. Det blev gestaltning av det så att man kände blötan in på bara skinnet.

Att medan man regnar kan man ju passa på att använda sig av det där vattnet när det ändå ska flöda.

onsdag 11 oktober 2017

Dra in livremmen

Rätt som det är hittar man in ordentligt. En situation som fick mig att gå igång. En nattlig tanke som jag faktiskt mindes när jag vaknade och som jag skrev om.

Det handlar om det slutna rummet. Det var det jag tänkte. Att det måste stängas av. Och när jag drog i svångremmen kring staden och tänkte på hur liten den egentligen är när man spänner åt, ja då hände det grejer. Rekommenderas därför varmt, stäng av rummet, stäng av flyktvägarna, visa var gränserna går, dra in livremmen och livsutrymmet med för den delen.

måndag 9 oktober 2017

Dagens häftigaste mening

Fatta att det är så där igen. Den magiska början, det är så färskt att det är rått och krispigt.

Det ska växa. Detta nya. Jag skriver igen. Bara kastat mig ut i det okända. Det frasar och skräller, men åh vad det är häftigt.

Jag försöker att inte tänka på, hur ska det här berättas. Jag vill bara in där i den här världen, treva mig fram och ta reda på. Vad vill hon säga, hur? Jag är nyfiken, besatt.

Idag dök det upp ett påstående om hattarna. Jag förstod vad de betyder för henne. Det var dagens häftigaste mening.

fredag 6 oktober 2017

Det sista som lämnar en

På onsdag ägnade jag mig åt diverse research. Vädret tog till och med paus i regn och lät mig hasa omkring i solsken för att hitta det hus jag hade tänkt mig och det blev så cheezy när jag kom fram och huset heter Hoppet. Jag insåg att det är precis så det kommer att vara för huvudpersonen, kommer fram och ja, Hoppet ju.

Trampade alltså omkring i kvarteren runt denna plats och att jag valt den här platsen beror på en gammal annons men också för att jag hängt ganska mycket i de här Kronohagskvarteren för mormor och morfar bodde där och det är nåt visst med de här stenhusen i läckra färger. (Inte för att min mormors hus hade nån läcker färg alls, det var alldeles väldigt grått.)

Dessutom satt jag igen i arkivet och läste in mig och hittade spännande saker bara för att jag läste diverse urklipp som handlade om allt mellan väder och teater och brottslighet. Jo, jag börjar snart känna att jag verkligen kan skriva det här. Tror till och med att jag har en känsla för hur det ska låta. Men det har jag inte riktigt provat än så det kan ju ändra sig eftersom det förstås är en hel del jag verkligen inte brytt mig om att ta reda på utan tänker att det löser sig.

onsdag 4 oktober 2017

En liten sång bara och sen så...

Onsdag betyder skrivinspiration jau.

Igår på skrivkursen skrevs en hel del. En hel otrolig del. Det jag tänkte dela med mig av är det som ofta framkallar både det ena och det andra.

Så välj en barnsång. Gärna en du inte tycker så värst om.

Om du tycker det är svårt att komma på barnsång själv, välj nån av de här: Sudda sudda bort din sura min, Tryggare kan ingen vara, När trollmor har lagt sina elva små troll, Mors lilla Olle, Vi gå över daggstänkta berg, Glada vi till skolan gå, Lilla Idas sommarvisa, Det bor en smurf i oss alla, Sjörövarfabbe, Imse Vimse, Ekorrn satt i granen, En elefant balanserade...

Kombinera sången med en känsla av obehag, äckel. Skriv. Kan också vara bra att tänka på att antingen sprätta upp sången något eller att upprepa en viss fras då och då.

tisdag 3 oktober 2017

Kurs hit och kurs dit

Författarskolan började. Och det var förstås precis så kul som jag hade tänkt mig då när folkhögskolan undrade om jag ville göra det här. Det ville jag ju. Och dessutom ville jag ha med mig Monika. Jag tror att vi är en bra kombination.

Utgångspunkten är ungefär den samma, alltså att vi kastar oss in i det hela på allvar och kräver samma allvar i gengäld. Och med allvar menar jag att man tar sitt skrivande på allvar, alltså lekfullt är det, men just själva det där, att skrivandet är viktigt, det vill jag ha och ge.





Dessutom, när det inte är författarskola så kan man gå på kurs i Kreativt skrivande, och jag hörde att det ännu finns några platser kvar i november. Så anmäl er till den. Tycker jag. 17-19 november i Karis med mig som ledare. Och det är inte så att jag byter inställning till enskilda kurser, jag tycker fortfarande att man ska ta skrivandet på allvar för att det är viktigt. Det fina med Karis är väl också att det är en fin plats att vara på, det går att bo på internatet om man inte vill/kan pendla mellan skola och hem. Att jo, välkommen!