onsdag 7 december 2016

Franck funderar: Lucka 7

Sjunde december.

Som ju framkommit så har jag införskaffat en ny dammsugare. Man kunde tro att det har nåt med julstädning att göra. Men så är det inte. Jag tycker nämligen att julstädning görs som mest och bäst efter jul. Före jul är det ingen idé. Det ska vara granar och folk i huset. Granar barrar och folk är, förlåt folk men det är sant, folk är dammiga.

Det är just alla dessa dammiga folk som ska trampa in och ut ur lägenheten från sisådär 22 december till 2 januari som gör att jag tänker att damm ska vi ha.

Att jul liksom är en stökig högtid, med mycket damm. Och barr. Och man ska unna sig det. Dammet. Barret. Unna sig att inte städa förrän de dammiga avlägsnats.

tisdag 6 december 2016

Franck funderar: Lucka 6

Sjätte december.

En kompis till mig påpekade att den finska självständighetsdagen är en seriös grej. Alltså parader och långa tal, sånt. Plus då slottsbalen och handskakning med presidenten som liksom visas på teve, hur alla skrider in och skakar hand. Ja jisses.

Jag brukar också tänka på att medan mina morföräldar ännu levde så var de och i synnerhet mormor mycket noga med att påpeka att de var födda samma år som republiken Finland, 1917. På något vis har det där flutit ihop för mig. Hur allvarligt det var att fira mormor (och morfars) födelsedagar, för att Finland var lika gammalt. Fick alltså inte glömma, speciellt inte morrmors födelsedag (naturligtvis har jag glömt nån gång...).

Och det är klart, det är ju december. Och minusgrader - märkligt ofta jag tycker det antingen är mycket minus eller spöregn den här dagen, så att man liksom inte blir så sprittande i rörelserna. Vi kan inte gå ut och fira med yviga gester för det är för kallt. Jag tänker mig alltså att all denna paradstämning beror mest på att det för 99 år sedan raska tag skulle självständigas och då hinner man inte invänta vår eller sommar utan får helt enkelt ta det här firandet som det är, utan viftande armar.

I alla fall, med allvarlig blick ska det idag firas självständighet i Finland. Skrid varsamt.

måndag 5 december 2016

Franck funderar: Lucka 5

Femte december.

En sån där present man kan ge sig själv, alltså att man kallar det present när man först öppnar munnen är ju i sig väldigt märkligt. Så här: Igår "gav" jag mig själv (eller hela familjen rent av) en dammsugare. Med tanke på hur otroligt mycket jag äääääälskar att städa (hela familjen älskar städning) så är det ju verkligen en otroligt lämplig "present". Alltså nej! Ibland när jag kallar något för en present borde jag kanske inte prata alls. För jag tycker ju inte om att städa. Jag vill helst inte betala för en dammsugare, jag vill få betalt för att jag jagar dammråttor.

Alltså så här innan jul när jag börjar ge sig julklappar i förväg, det finns liksom saker man kallar gåva och saker som ändå bara kommer att vara plåga. Idag ska jag ge mig själv något annat, en cappuccino.

söndag 4 december 2016

Franck funderar: Lucka 4

Fjärde december.

All denna glögg man ska hälla i sig i december. Eller egentligen börjar jag redan i november. Och ända fram till julafton tycker jag att det är gott. Möjligen lite för sött men ändå, drickbart. Och liksom mysigt. Gillar traditionen liksom. Glöggandet.

Men alltså om jag tittar på det med distans (om jag har någon) så egentligen är jag inte så värst förtjust i varm saft. Ändå. Glögg. Med mandel. För varma, blöta russin fixar jag inte.

Alltså helt enkelt, jul, många märkliga traditioner om man tittar på dem och funderar över vad man håller på med.

lördag 3 december 2016

Franck funderar: lucka 3

Tredje december.

Där jag inte är, tänker jag på. Troligen för att folk publicerar bilder på palmer och eiffeltorn och andra ruiner så tänker jag på att jag inte är bortrest. Att jag allt bra gärna skulle kunna tänka mig att resa nånstans. Till nån stad. Rom kanske. Eller London. Himla många har varit i sådana städer nyss och jag tittar hungrigt på alla bilderna och så tittar jag ut på Åbo och tänker på att jag är väldigt just himla mycket här och inte där. Hur realistiskt allt är när man tittar ut på världen liksom.

Att sånt idag.

fredag 2 december 2016

Franck funderar: lucka 2

Andra december.

Vad gör jag när jag inte gör det jag sagt att jag ska göra? Alltså så här redan andra december känner jag hur prokrastinering kommer att komma farandes som en julklapp redan långt innan julafton, långt innan det finns en tanke på att belöna sig själv så finns idén om att göra det.

Just så här i december börjar jag kolla julfilmer till exempel. Eller gå på x antal julfester.

Men så där i allmänhet tycker jag ju förstås att det finns ett enormt värde i att glo ut genom sitt fönster. Att ha koll på vem som hinkar i sig kaffe i caféet mittemot eller bara liksom går förbi.

Annat som kunde göras är städa skrivbordet. Eller när det riktigt kniper till i prokrastineringskänslan då städar jag vad som helst.

Å andra sidan har jag också tänkt att det var himla länge sen jag var på ett museum (och med länge menar jag kanske en vecka eller två).

Sen kan man alltid läsa in sig på något ämne som man inte ännu just idag vet vad man ska med just den kunskapen till men senare kommer det att visa sig. Sjukdomar till exempel, mycket bra att veta allt om märkliga symptom.

Det finns mycket man kan göra istället. Sånt funderar jag på idag och tvingar mig att ta itu.

torsdag 1 december 2016

Franck funderar: lucka ett

Första december.

Och jag funderar på något som skulle vara svårt att sluta med. Och nu talar jag inte om skriva direkt även om jag förstås skulle hitta på saker och ting även då papper, penna och dator slits ur mina händer.

Nej. Jag tänker så här, en morgon som denna. Lite så där decembermysigt är det ju plötsligt. Med lamporna i alla fönster. Och mina ögon är ändå något trötta, inte sovit så gott i natt. Så vad kan en skumögd författare inte klara sig utan 1:a december?

Är det ens en fråga? Det enda rätta svaret är: kaffe. Eller snarast kaffe-kaffe-kaffe-nu.

Själv då? Nåt du inte klarar dig utan så här första december?




Som du märker, årets julkalender går under beteckningen: Franck funderar.